En stressig torsdag kväll

Torsdagar blir alltid lite stressade. Speciellt om jag lägger in att arbeta Zmilla innan min egna träning. Slutar 17.00 och träningen börjar 19.00 men jag hann ta en sväng på banan. Fick kämpa ordentligt idag. Mycket häst att rida! Var på utebanan i mörkret så hade att göra. Fick henne något avslappnad iallafall tillslut. 
Core och gummibandsträning efteråt kommer kännas. Körde två minuter planka också. Säkert inte massor men i min värld var det svinjobbigt. Hej tränigsvärk!!:)

Zmilla har något emot mina fötter också! För några veckor sen hoppade hon på min högra fot och nu när det blåa precis gått förbi så trampar hon på den vänstra. Nu är den blå! Kommer inte ha några fötter kvar. Syns fortfarande märken efter Lex (åh älskade häst, oj där blev jag tårögd direkt!) trampning också. Hårt liv! 




Allmänt, Lex Luthor, Zmilla | | Kommentera |

Tavlor

För ett par dagar sen beställde vi lite tavlor på våra djur. Sorligt nog finns inte de två sista kvar längre... Hoppas iallafall att tavlorna blir grymt snygga!
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Fotografi - Hästar, Lex Luthor, Valle | | Kommentera |

en vecka...

En vecka har hunnit gå sen Lex försvann. Det är fortfarande tungt och jobbigt. Man hamnar i olika stadier med sorgen. De tre första dagarna efter händelsen ville jag bara lägga mig på backen gråtandes och aldrig mer göra något. Sen gick det över i att känslorna försvann, kunde inte känna något åt något håll. Man känner sig bara tom och skiter fullständigt i allting. Vad spelar saker för roll när man förlorat det som ligger närmast hjärtat. Nu är känslorna tillbaka igen och det känns jobbigt igen att tänka på det eller kolla på bilder. Verkligheten har kommit ifatt mig och jag inser att hur många gånger jag än blinkar så kommer det aldrig mer stå en Lex i boxen och det gör ont. Tårarna rinner igen.

Jag saknar min bästa vän och det kommer jag alltid att göra. Min orangea nallebjörn med dasslock till hovar och världens mysigaste mule.

När kommer jag kunna kolla på bilderna och tänka att jag varit världens lyckligaste som ens fick tillbringa 6 år med honom istället för att känna sorgen och saknaden. Jag hoppas att jag iallafall snart hamnar någonstans mitt emellan!!

Mitt hjärta, min kärlek, mitt allt! <3

 

Upp